Compact

Idag fick jag äntligen rida Compact igen. Det var nästan 2½ månader sedan sist, så lite smånervös var jag innan. Om jag fortfarande skulle gilla honom lika mycket som förut, om han skulle krångla något (för han ser ganska ofta ett "spöke" nere i ena änden an ridhuset). 

Det gick ändå helt okej till att börja med. Visst var han lite stönig och stannade och försökte vända in ibland och så, men det släppte efter ett tag. Därnäst var det bara att jobba med att få honom att slappna av och komma igång bättre och när det var ungefär en kvart kvar så släppte det äntligen!

Då började han kännas mjuk och söka sig ner och bitvis gå på tygeln. Duuuktig pålle ♥

Det bästa med ridningen är nästan ändå när man kommer någonstans med ett ridpass. När man har kämpat en hel lektion och sedan lyckas man!

Goshästen ♥